...

Världens weirdaste feeling. Jag är hemma. JAG ÄR HEMMA!?
Igår var jag i Bangkok.. och nu är jag... hemma????

När jag mötte upp familjen i Köpenhamn var jag i chocktillstånd. Mamma gav sig ifrån ett tjut när hon såg mig och började gråta... Underbart att se min familj igen. Men jag bara stod som förlamad. En tår föll ner från min kind... chock. Jag och Jossan tittade på varandra och kände samma sak. Behövde inte säga någonting. Visste.

Men nu har chocken lagt sig lite. Lite. Inte mycket. Det här är den konstigaste känsla jag någonsin känt i hela mitt liv. Jag vet inte om det är glädje. Kanske en aning glädje, men mest en slags tomhet. En slags styrka, som gor mig alldeles svag. Det känns som att jag ska börja gråta när som helst.. fast ändå inte? Make sense?? hehe neeh... but thats how I feel...



Jag gick och handlade pa Billhälls forut med Mami. Jag körde dit. I min bil. Jag kan fortfarande köra. Det sitter i.. precis som att lära sig cykla. Underbart.
Det var konstigt att gå på Billhälls. Kändes så.. rent? Gick där som om ingenting speciellt hänt de senaste 4,5 månaderna. Jag gick till Thaihyllan och tittade efter ingredienser. Kändes lite mer hemma då... en slags lättnad.

Två problem:
Det första ar att jag vekrligen har broblem med att skriva å, ä och ö. Jag får gå tillbaka och ändra hela tiden. Jättestörande!! Haha Linnea påpekade det på msn förut; "Karin, du kan ju faktiskt använda å ä ö nu du vet...". Öööps...

Problem nummer två är att jag inte har någon plats for mina sju nya väskor. I-landsproblem.
Får göra en rensning i garderoben imorgon. Baxa bort lite onödig skit som jag samlat på mig under åren.

Nej, nu ska jag gå och sätta mig o titta på film med familjen.



TK, back in town.