Det är först nu...
...man förstår vad man egentligen har varit med om.
När man väl var ute och reste blev alla upplevelser en del av vardagen. Man vande sig vid att byta boende var fjärde dag. Börja om på nytt på varje ställe. Söka efter nya vänner att hänga och festa med, ta reda på vilka stränder som är bäst, vilka utflykter man måste göra, vart som är bäst att äta, vart det fanns billigast internet... osv osv. Tyckte man inte om ett ställe, var det bara att packa sin lilla rygga och dra vidare till nästa place.
Här hemma i Sverige måste man gå dag ut och dag in och leva med sina gamla relationer och vardagslunk. Man lever med sitt förflutna och kan inte fly ifrån det på samma sätt. Känner verkligen att jag har blivit bortskämd med att bara "fly" ifrån allting...
Jag har iofs alltid varit lite sån. Jag blir lätt rastlös och vill att det ska "hända saker". Känner det redan nu. Hade inte jag åkt till NY den 28e hade jag nog fått något slags anfall snart. Kommer jag någonsin kunna stadga mig på ett ställe utan att bli deprimerad? :)
//TK
När man väl var ute och reste blev alla upplevelser en del av vardagen. Man vande sig vid att byta boende var fjärde dag. Börja om på nytt på varje ställe. Söka efter nya vänner att hänga och festa med, ta reda på vilka stränder som är bäst, vilka utflykter man måste göra, vart som är bäst att äta, vart det fanns billigast internet... osv osv. Tyckte man inte om ett ställe, var det bara att packa sin lilla rygga och dra vidare till nästa place.
Här hemma i Sverige måste man gå dag ut och dag in och leva med sina gamla relationer och vardagslunk. Man lever med sitt förflutna och kan inte fly ifrån det på samma sätt. Känner verkligen att jag har blivit bortskämd med att bara "fly" ifrån allting...
Jag har iofs alltid varit lite sån. Jag blir lätt rastlös och vill att det ska "hända saker". Känner det redan nu. Hade inte jag åkt till NY den 28e hade jag nog fått något slags anfall snart. Kommer jag någonsin kunna stadga mig på ett ställe utan att bli deprimerad? :)
//TK
Kommentarer
Postat av: Fia
Vilka fina bilder!
jag kan faktiskt saga att jag vet hur det kanns, sant som man alltid hatar nar nan sager...
det kanske inte kandes exakt samma for mig, men saknaden och overkligheten.... jaja, tjota
love u
Postat av: TK
...du e söt du :)
det känns skönt att nån mer som vet hur det känns.
miss u fia!! lots of love
Trackback
